Om lättläst-bloggen

Någon höjer rösten och säger

” Stopp! Jag förstår inte myndighetsinformationen.

Den är orimligt svår. Gör det enklare.”

Efter detta följer arga röster och argument, typ

“Det är faktiskt lagom enkelt, jag förstår ju. Då borde alla
göra det.”

“Om man inte förstår får man faktiskt anstränga sig.”

alternativt

“Om man inte förstår får man inte vara med”,

och slutligen min egen favorit

“Vårt språk utarmas av ett enklare språkbruk i
samhällsinformation.”

Denna gång startade debatten när ett språkkonsultföretag

JO-anmälde Patent- och registreringsverket (PRV)

för ett obegripligt språk med hänvisning till Språklagen.

Därefter har ilskna röster ifrågasatt företagets agerande,

läs till exempel ledaren i Västervikstidningen.

Jag kan nu inte låta bli att inflika några tankar i denna
debatt.

1. Det finns en lag som heter Språklagen.

Enligt den ska myndigheters språkbruk vara vårdat,

enkelt och begripligt. Språkrådets tolkning av begriplighet
säger

att myndighetsspråket ska vara anpassat så att mottagaren
förstår,

och att man så långt det är möjligt ska ta hänsyn

till särskilda kommunikativa behov. Rimligt? Ja! Nödvändigt?
Absolut!

2. Vem söker en språklig upplevelse i juridiska texter

och myndighetsinformation? Själv söker jag språkliga
upplevelser

i litteratur, krönikor och journalistik som jag söker upp.

Men när det gäller myndighetsinformation vill jag att den

ska vara enkel och lagom informativ så att jag så snabbt

som möjligt kan ta den till mig och göra det som förväntas av
mig.

Inget knussel, inget krångel. Rakt på sak. Helt enkelt.

3. De personer som räds ett enkelt språkbruk är ofta de

som själva har begåvats med någon form av språklig
talang

och som kan inkludera sig i den språkliga eliten. 

Jag gratulerar dessa personer till denna begåvning,

men önskar dem också en portion ödmjukhet inför att vi alla är
olika,

har alla olika behov, förmågor och kunskaper. 

I en demokrati har alla rätt att delta, inte bara de
personer

som är insatta och pålästa. Dessutom ska vi vara jämlika inför
lagen.

Det förutsätter ett mer jämlikt informationsintag.

Individen har självklart ett ansvar att göra sitt bästa.

Men det har myndigheter också. Jag är övertygad om att
Patent-

och registreringsverket har personal som är bättre på att uttrycka
sig

än i det brev som nådde språkkonsultföretaget.

Med anledning av JO-anmälan av Patent- och
registreringsverket

medverkade Ulla Bohman i Plånboken i P1 idag för att prata

om varför myndigheter och företag använder ett så krångligt
språk

och vad det får för konsekvenser. Lyssna på inslaget
här

Karin Husberg, Lättläst-tjänsten

I går i
Sveriges radios nyheter, Lunchekot, var det ett inslag om problemet
med Migrationsverkets krångliga språk. Asylsökande förstår inte
brev och beslut som de får från Migrationsverket. Fredrik Beijer är
rättjurist på Migrationsverket, och han berättar i inslaget att
problemet handlar om att Migrationsverket måste förklara
komplicerade byråkratiska regler. Det är svårt att göra det på ett
enkelt sätt.

Det här är inte första gången som jag får höra om de här
problemen. I kontakter med bibliotekarier eller personal vid
kommunala medborgarkontor får vi gång på gång höra hur de får
förklara för asylsökande vad det står i brev och beslut, eftersom
asylsökande inte kan förstå innehållet själva. Jag har även en
bekant som blev stannad på gatan av en asylsökande som bad om hjälp
att få brevet han hade i handen förklarat. Brevet handlade om ett
utvisningsbeslut. Och vem förstår när brevet kan vara formulerat så
här:

Mot bakgrund av att det finns ett lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut gentemot er, och då beaktande skäl som åberopats
inte funnit relevanta i ärendet, finner verket inte anledning att
inhibera verkställigheten av avlägsnandebeslutet.

Exemplet ovan kommer från inslaget i Lunchekot den 13 december
2012.

 

Information i det här beslutet är kanske juridiskt korrekt, men är
totalt obegriplig för mottagaren. Risken är stor att mottagaren
feltolkar innehållet och rättssäkerheten sätts därför på
spel.

 

Obegripliga brev och beslut är inte bara ett problem hos
Migrationsverket. Det är även ett problem i information från
exempelvis Försäkringskassan, Domstolsverket och Polisen. Den
gemensamma nämnaren sägs ofta vara krånglig byråkrati och juridik.
Men, det handlar om en inställning att juridik automatiskt är svårt
– att juridik inte går att förklara enkelt.

 

Vi nöjer oss inte med det oss med det. Det måste finnas sätt att
göra juridiken och byråkratin enkel och begriplig även för personer
som har bristande läsförmåga på svenska. Vi vet att det går. Här är
ett förslag från oss:

 

Migrationsverket har beslutat

att du ska utvisas ur Sverige.

Du har berättat varför du tycker

att du ska få stanna i Sverige.

Migrationsverket har läst vad du tycker

men det ändrar inte Migrationsverkets beslut.

Därför ska du utvisas ur Sverige.

Tror du att det är möjligt att skriva juridiska texter på ett
mer begripligt sätt?

Lyssna på inslaget i
Lunchekot från igår, den 13 december 2011.

Inslaget kommer 14 minuter och 49 sekunder in i
programmet.  

Karin Husberg

Förkunskaper. Det är ett av de viktigaste orden för
oss som jobbar här på Centrum för lättläst. När vi skriver nyheter,
böcker eller samhällsinformation funderar vi alltid över vilka
förkunskaper läsarna har om det ämne vi skriver om. Vi utgår inte
från att läsaren är välutbildad och har en välutvecklad läsfömåga.
Vi utgår heller inte från att läsaren hänger med i
samhällsdebatten, eller har läst alla gamla klassiker. Istället ser
vi till att det finns ordentligt med bakgrundsinformation och
förklaringar om ämnet. För oss är begripligheten det viktigaste och
då ska man inte ta kunskap för given.



Journalisten Johanna Koljonen skrev om det här en krönika i Dagens
Nyheter, “Förklara för mig som om jag
vore 13 år gammal” . Johanna skrev så här: “Nästan varje vecka önskar jag (…)
att någon till exempel skulle stiga fram och förklara för mig som
om jag var tretton år gammal vad en statsobligation är och varför
just en 7 procents ränta på några enskilda lån i ett hörn av Europa
plötsligt destabiliserar en hel kontinent.” Johanna gör här något
viktigt men ovanligt – hon vågar berätta att hon ibland har svårt
att hänga med i alla nyheter och i all samhällsinformation. Johanna
tror att fler än hon har svårt att hänga med. Det tror jag
också.



Sveriges radios lätta nyhetsorgram Klartext fick nyligen ta emot
Centrum för lättlästs pris, Det lätta priset 2011, för deras arbete
med att göra nyheter begripliga för alla. Flera av Klartexts 350
000 lyssnare säger att de egentligen inte behöver nyheter på lätt
svenska, men att de vill lyssna ändå. Klartexts programledare
Mattias Klefbeck tror ändå att många männsikor behöver mer
förklaringar kring aktuella händelser än vad de själva tror. Därför
hjälper programmet till med att fylla många kunskapsluckor, även om
få vill erkänna det. Det tror jag också.



Jag tror att det är många männsikor som faktiskt inte förstår
nyheter och viktig samhällsinformation och jag tror att få vågar
erkänna det. Men tyvärr verkar många ändå acceptera att saker och
ting är obegripliga. Men ska det egentligen vara så? Det tycker
inte journlisten Johanna Koljonen, eller programledaren Mattias
Klefbeck. Det tycker heller inte jag eller någon av mina kollegor
här på Centrum för lättäst. Ingen ska behöva stå utanför bara för
att nyheter, böcker eller samhällsinformation är för svår.



Var inte rädd för att säga till när något är obegripligt, när du
inte förstår. Och du som skriver, var inte rädd för att skriva
enkla texter med bakgrundsbeskrivningar och förklaringar. Det
värsta som kan hända är att fler förstår vad du skriver
om.

Törs du säga ifrån när du
inte hänger med?

Karin Husberg