Skol+Folkbibliotek=Sant

och eleverna läser arton böcker om året!

I Sundbyberg har alla skolor skolbibliotek som fungerar
bra. Inte så unikt kanske. Men i kommunen har man löst det på ett
lite annorlunda sätt. Det är folkbiblioteket som sköter om
skolbiblioteken!



I Sundbyberg fungerar det så att kommunen har bestämt att de
pengar som skolorna skulle få för att ha skolbibliotek, de har man
i stället gett till folkbiblioteket, som sedan har fått i uppdrag
att sköta om kommunens skolbibliotek. Mie Björkman är en av
bibliotekarierna som arbetar med skolbibliotek.



En dag i vecka är Mie på Ursviks skola, en F-6 skola med 200
elever. När hon är där så håller hon bokprat enligt ett rullande
schema, hon bemannar också skolbiblioteket och tar emot elever som
kommer till biblioteket.

Övriga dagar är skolbiblioteket också öppet, då får eleverna
själva låna böcker, de skriver sitt lånenummer på ett bokkort som
de lämnar i en liten låda på skolbiblioteket. “Det fungerar
jättebra, jag är imponerad över vilken ordning eleverna har” säger
Mie. “De lånar jättemycket, drygt 18 böcker per elev och läsår”.
Öppet varje dag är också en del av kommunens målsättning,
skolbiblioteken ska vara öppna och tillgängliga.



Lilla Albyskolan (en annan F-6 skola med 275 elever) där har man
inte plats för ett bibliotek på skolan, så där kommer eleverna tre
dagar i veckan till folkbiblioteket i Sundbyberg där Mie tar
emot.



När Mie möter eleverna så handlar det mest om bokprat och böcker,
men för de som är skolbibliotekarier på kommunens högstadieskolor
så tar informationssökning en större del av arbetstiden. Överlag så
jobbar Mie mycket med bokprat för att väcka intresse och inspirera
till läsning. Hon säger att det är roligt att läsa böcker med
“högläsningsglasögonen på” – att tänka ut vilka stycken som passar
till högläsning på bokpraten. Det bästa med bokpraten är nästan att
eleverna får kommentera och diskutera böckerna. Ofta är det något i
en bok som en eleven kan anknyta till, något som hon själv har
varit med om.

En lärare jobbar med att låta eleverna skriva till Mie om de
böcker som de gillar, och nästa gång så dyker de böckerna upp i
bokpratet!



På biblioteket i Sundbyberg har lättlästhyllorna en
central och praktiskt placering. Precis mellan barn/ungdoms- och
vuxenavdelningarna. Man har valt att dela upp lättlästa böcker i en
grupp för barn och en för ungdomar. “Vi tycker att de som väljer
lättläst också ska kunna känna att det är dags att gå till
tonårshyllan”, säger Mie.



“Som ett skott är ungdomarna iväg till lättläst-hyllan” berättar
Mie. Populära böcker är Nypon förlags nya jättelätta tonårsböcker
och även Argassos böcker, lättlästa tonårsböcker har visat sig vara
populära bland elever från fjärde och femte klass.



Skolbiblioteken i Sundbyberg fördelar sina böcker på tre olika
“högar”, de skolor som har skolbibliotek har ett eget bestånd som
den bibliotekarie som är skolbibliotekarie sköter om.

Dessutom finns en bokpratspool som är gemensam för skolbiblioteken
i kommunen. Det är böcker som det finns flera ex av och som man vet
är efterfrågade av eleverna. “Man kan säga att det ungefär är som
en skolbibliotekscentral” förklarar Mie.



Sedan finns det också en klassuppsättningspool med 30 ex av varje
titel, som främst är för lärarna när de vill jobba med en titel i
helklass.





Mie tycker att det är bra att lärarna i skolan uppmuntrar tyst
läsning och att alla elever har en bänkbok. När Mie bokpratar
hjälper hon eleverna att välja rätt bok och uppmuntrar gärna
eleverna att läsa en faktabok.

Hon arbetar tillsammans med en specialpedagog och har särskilda
Daisybokprat för barn med dyslexi. Här ser man en av fördelarna med
att skolbiblioteket har folkbibliotekets resurser, Mie har koll på
utbudet av Dasiyinläsningar, och eleverna kan direkt välja den bok
de är sugna på. Mie skriver också brev till elevernas föräldrar och
uppmuntrar dem att göra det möjligt för eleverna att lyssna på
Daisy skivor hemma, om inte annat så genom att ladda ned Amis till
datorn.

Hon arbetar för att eleverna med lässvårigheter ska läsa även på
fritiden, och orkar de inte läsa, så kan de “nöjesläsa med öronen”.
För det är också viktigt att kunna hänga med, att läsa de böcker
som faktiskt är för tjocka och jobbiga för många dyslektiker (Harry
Potter, Twilight) men som klasskompisarna läser, och då är
inläsningar en utmärkt lösning.



Man har jobbat mycket med Bokjuryn på skolorna i Sundbyberg och
lade totalt 197 röster i tävlingen och en elev i Ursviksskolan vann
till och med en klassuppsättning till sin klass! Dessutom har
biblioteket med pengar från Kulturrådet gett varje klass 20 böcker
att dela på tills de var klara med Bokjuryn, sedan gick böckerna
till “bokpratspoolen”.



Innan Mie började arbeta med skolbibliotek i Sundbyberg arbetade
hon som barnbibliotekarie i Rinkeby. En av många saker hon
uppskattar med sitt nuvarande arbete är att kunna följa eleverna år
för år. Hon framhåller vikten av “alla barn blir sedda” och det ger
mycket tillbaka: “hur trött man än är, så blir man alltid glad när
man träffat elever”. Sedan får barnen en relation till biblioteket
och kommer tillbaka längre fram i livet.



I Sundbyberg jobbar man för att få barnen till att bli både
bokläsare och biblioteksbesökare. Man har bokpresentationer för
föräldragrupper från BVC och alla förskolor är med i Läspåsen och
får böcker från biblioteket som barn och föräldrar får låna, man
har till och med Läspåsen Extra för att varje barn ska ha en bok på
sitt eget modersmål på förskolan.



Framtiden ser ljus ut. Sundbyberg växer så det knakar. Det blir
fler elever i skolorna och skolbibliotek ska finnas i alla skolor
och stadsbiblioteket flyttar snart till nya, bättre och större
lokaler.