Läslust med lättlästa deckare

Jag har några deckare, som jag gärna skulle
vilja berätta om. Deckare är ju en populär genre för såväl vuxna
som barn och ungdomar. Somliga vet med sig att de behöver lättlästa
böcker och hittar den hyllan själv, dem är det inget problem med.
Och naturligtvis inte med storläsarna som vet precis vad de ska
söka efter.



Men ofta står jag inför sura, läsovana
tonåringar. Gymnasister som skickats till bibblan av sin
lärare med uppmaningen att låna och läsa en bok. En riktig bok,
vilket här oftast betyder en vuxenbok. Alltså inte Blytons Fem på
nya äventyr t.ex., även om Enid Blyton är den enda författare som
vederbörande har läst frivilligt och med behållning. Men jag drar
iväg ungdomarna till vuxenavdelningens LL-hylla. 



Camila Läckberg: Isprinsessan

“Såg du filmen? Den gick på tv för
några månader sen.” Ett oslagbart argument. En filmatisering är som
kvalitetsgaranti. Lite fult att utnyttja kanske, men för en god sak
– att upptäcka att böcker inte måste vara svåra och tråkiga… 
Det är ett relationsdrama med kärlek och mörka barndomsminnen, och
ett mord – eller två. Mest tjejer som nappar på den. De brukar
gilla den och låna ut den vidare till kompisar. Sen tar det
evigheter innan vi lyckas få tillbaks den till biblioteket, men det
är en annan historia!



Erik Eriksson: Till salu: Flickan
från Moldavien

Även den har ett dramatiskt
och suggestivt omslag. TILL SALU är tryckt över flickans ansikte på
fotot. Man förstår genast vad det handlar om; sexhandel med unga
flickor. Det har alla hört talas om och upprörs över. En deckare på
det temat vågar man chansa på. Både tjejer och killar lånar den,
men jag har inte hört några kommentarer. Jag vill inte gärna stå
som en skolfröken och kräva omdöme om varje bok som återlämnas, det
får komma spontant i så fall. Själv tyckte jag inte det var så
enkelt att hänga med i historien. Det kan inte vara lätt att
komprimera en normaltjock roman till 150 glesa pocketsidor.
Någonting förloras ju definitivt på vägen. 



Jansson: Dömd för mord

Där talar den yttre formen emot den.
“Barnbok!” hojtar ungdomarna och vägrar att befatta sig med den.
Formatet är ca en halv pocketbok bara, och det känns lite lustigt
faktiskt. Omslagsbilden är en enkel svartvit teckning. Själva
historien är välskriven och bra. En rak mordhistoria i vardagsnära
miljö, med goda chanser – t.o.m. för mig – att gissa vem som är den
skyldige!

Vad tyckte du om den här artikeln?