Om lättläst-bloggen

Roligt eller nyttigt att läsa?

När man ska uppmuntra till läsning, vad ska man då
trycka på, att det är roligt eller att det är nyttigt att läsa. Jag
har alltid förordat att man ska trycka på att det roligt, på
lärarforumet lektion.se presenterar jag mig med:  “är av den
bestämda uppfattningen att lästräning förutsätter läsglädje” (här
finns Forum för
lässvårigheter & ovana läsare på lektion.se)

Men i förra veckan läste jag en artikel i DN av Lotta Olsson, en
på alla sätt klok och förståndig skribent. Rubriken var: Sluta tala
om glädjen i att läsa. Den fick mig onekligen att stanna till.
Olsson skriver bland annat (
hela artikeln finns här)

“Men mer och mer börjar jag misstänka att vi tänker fel, vi som
försöker få andra att läsa. Vi försöker hitta den magiska boken som
ska få icke-läsarna att se ljuset. Det verkar ju inte gå alls. Vi
kanske hellre borde säga: skönlitteratur är viktigt, oavsett vad du
tycker. För du behöver läsa. Språk är makt. Kan du uttrycka dig väl
muntligt och skriftligt så kommer folk att respektera dig, och
genvägen till ett bra språk går genom skönlitteraturen.

Dessutom kommer du att klara skolan bättre, för du kommer att
läsa läxorna snabbare och få större förmåga att urskilja vad som är
viktigt i lärobokstexterna.

De flesta kan ju läsa, men är i grunden rätt ointresserade
numera när det finns mer lätt-tillgänglig underhållning.”

Detta låter ju riktigt rimligt.



Sedan drog jag mig till minnes hur man bedrev lästräning på
industriprogrammet i Hofors. Där fick eleverna läsa skönlitteratur
en kvart varje morgon. Resultatet var strålande, på tre terminer
förbättrade sig eleverna från att i genomsnitt ligga på värde tre i
läsförmåga till att ligga på värde sex.

Men som en elev sa: “Visst är det bra att vi gör det här, men inte
går jag till bokhandeln eller biblioteket för det”.

Projektet hade skapat en god/bättre läsare, men inte en
entusiastisk. Vi som är tillräckligt gamla kanske kommer att tänka
på Arne Tammers “ge mig en kvart om dagen”.



Så vilket argument ska vi gå på med, att det är roligt eller
nyttigt att läsa? Oavsett vad vi väljer så behöver vi fortfarande
goda böcker (skönt för oss som jobbar på bokförlag).  Den
nyttiga lästräningen går lättare med spännande och engagerande
böcker, på samma sätt som den nyttiga löpträningen går lättare med
sköna och bekväma skor.

Erik Rågvik

Direktören för JB Education har uttalat sig om skolbibliotek.
Bakgrunden är att det visade sig att rätt många av JBs skolor inte
hade något skolbibliotek och eftersom man nuförtiden faktiskt måste
ha ett sådant, så tvingades Anders Hultin yttra sig.

Och det gjorde han ordentligt.

Han sade “att investera begränsade resurser i fysiska rum med
tryckta böcker … känns inte framtidsinriktat”.

Detta har han naturligtvis fått på käften ordentligt för, men
oftast utifrån att han leder en friskolekoncern som bara är ute
efter att tjäna pengar. Det må vara sant, men jag tror att han
faktiskt menar vad han säger. Jag tror att han menar att har
eleverna en dator med internetuppkoppling så har de vad de behöver.
Och det är ju egentligen ett större misstag än lite gammaldags
profithunger.



För det första så finns inte allt på internet.

För det andra så även om inte allt finns på internet så finns där
väldigt mycket. Så mycket att internet funkar bäst för att fördjupa
sina kunskaper i ämne som man redan kan en del om.

Jag kan tänka mig att en hel del av JB-skolornas elever missat
rätt avfart på informationsmotorvägen och svarar “kopiera från
Wikipedia” på frågan “vad innebär informationssökning och
källkritik för dig?”.



Och börjar vi sedan prata om lästräning och få upp
läsförståelsen så blir den där datorn med internetuppkoppling ännu
mer otillräcklig. Lite som att hålla upp en glasspinne och säga att
det är dags för en rejäl brasa. För att få någon form av fason på
läsningen krävs det 5000 timmars läsning av gradvis mer krävande
texter.

Men det är klart om vi antar att alla elever är ena jävlar på
att läsa, kan det mesta i sina ämnen och har föräldrar som kan
fylla ut luckorna så funkar det bra med en dator och
internetuppkoppling. Om vi inte riktigt tror att det är så, så
behövs det ett skolbibliotek med bra innehåll och inte minst en
skolbibliotekarie.



Erik Rågvik

Det har kommit en rapport från EU. Det gör det rätt ofta. Men
den här fångade vårt intresse för den var skriven av EUs
Expertgrupp på läskunnighet.

Expertgruppen konstaterar att var femte femtonåring och nästan var
femte vuxen i Europa har svårt att läsa. Det inte har har blivit
bättre de senaste tio åren.

Samtidigt slår Androulla Vassiliou, som är EU-kommissionär med
ansvar för utbildning, fast att det är viktigare än någonsin att
kunna skriva och läsa. 

– Att läsa och skriva handlar inte bara om att behärska en teknik.
Att kunna läsa handlar om människors självkänsla och möjlighet att
fungera i samhället så väl som privatpersoner som aktiva
medborgare, anställda eller föräldrar.

Det finns stora skillnader mellan länder, mellan könen och
mellan olika socialgrupper. Det här är siffror från PISAs
undersökning 2009 och inga direkta nyheter.

Men när expertgruppen kopplar sådana siffror till verkligheten
blir det intressant.

De jobb som inte kräver högre utbildning kommer att minska med 30%
fram till år 2020.

EU-länderna satsar på “e-Government” för att förbättra
tillgängligheten och delaktigheten. En ökad digital närvaro är
säkert bra om man är bra på att läsa.

Vad föreslår experterna då att man ska göra?

De anser att läskunnighet ska ses som ett livslångt projekt.

Man ska arbeta läsfrämjande både bland riktigt små barn, på
lågstadiet, bland tonåringar och bland vuxna.

Rapporten är fylld med exempel på vad som olika medlemsstater
har gjort och uppmaningar till andra att följa efter. Det är bara
att hoppas att några av de kloka saker som expergruppen kommit fram
till förverkligas, för en god läsförmåga blir bara viktigare, både
för individen och för samhället.



Dessutom finns det pengar att tjäna på detta, expertgruppen
beräknar att om alla EU-länder läste lika bra som Finland skulle
EUs BNP öka med 87 trillioner euro!

Länk till pressmeddelande på svenska.

Länk till hela rapporten (engelska –
pdf)

Att kunna läsa böcker är en kunskap som aldrig blir
omodern. Tvärtom är det en förutsättning för att också ta in annan
kunskap, utveckla fantasin och inlevelseförmågan. Jag är dessutom
övertygad att det är bristen på ord – och därmed svårigheter att
kunna kommunicera – som får knytnävarna att tala i stället.

Därför oroar det mig att läskunskapen och ordförståelsen är låg,
och minskar, bland många unga.

I PISA-studien, som presenterades i december 2010, visade det
sig att nästan en fjärdedel av pojkarna, som deltog i
undersökningen inte nådde den nivå som enligt Skolverket är
nödvändig för att kunna tillgodogöra sig också annan kunskap. Många
uppger dessutom att de aldrig läst en bok. Ännu värre är
att somliga “skryter” med att de aldrig läser!

Jag möter ibland argumentet att det finns många andra sätt att
“läsa” nuförtiden. Datorer, läsplattor och andra tekniska
innovationer gör att unga konsumerar text, kommunicerar och skriver
på ett annat sätt än tidigare generationer. Det stämmer säkert, men
att kunna läsa en bok mellan hårda pärmar är fortfarande lika
viktigt.

Grunden för bildning är att kunna läsa och skriva. Det finns
inga genvägar. Det är också en förutsättning för en levande
demokrati. Detta är inget som man kan lösa med en enkel
knapptryckning, utan något som vi dag för dag och generation för
generation måste arbeta med.

När boktryckarkonsten uppfanns i slutet på 1400-talet oroade sig
“de lärde” för att folk skulle glömma sina plikter och förlora sig
i böckernas värld! Att läsa är också förenat med glädje och lust.
Så låt dig förloras in i böckernas värld.

Lena Adelsohn Liljeroth (M),
Kulturminister

Det här blogginlägget ingår i Centrum
för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati.

Adressen till bloggstafetten är www.nyttcasinoutansvensklicens.us.com/bloggstafett