Om lättläst-bloggen

Häromdagen när jag lekte med min sexårige pojke
tittade han plötsligt upp på mig och sa;

− Mamma du pratar konstigt, men det gör inget. Du är inte
härifrån

Jag blev full i skratt då han själv bryter på skånska.

Han har rätt. Jag är inte härifrån, och visst, jag bryter när
jag pratar. Jag bryter också när jag tittar. Jag är nämligen
Astigmatiker. Men jag bryter inte när jag skriver. Det Persiska
språket, som jag fick i mig med modersmjölken är grunden till mitt
svenska språk

Det är inte fy skam med tanke på att det språk jag har med mig
är frukten av åratal av studier och min mors tvångsmatande av oss
barn med litteratur och fagra ord. Som barn avskydde jag hennes
besatthet av språk, men idag känner jag stor tacksamhet. Idag har
jag förlikats med tanken på att jag aldrig kommer att prata som en
infödd svenska, men det hindrar mig inte i min strävan att kunna
skriva som en.

Det är en stor gåva att få ett nytt språk, komplett med stora
och små ord, kloka och ibland märkliga talesätt, och naturligtvis
alla viktiga regler (tillsammans med talrika undantag från samma
regler).

Kära älskade svenska språk som känns lika nytt varje dag och
varje gång nya ord flyttar in. Många år av mitt liv har jag
tillbringat i Sverige, men utan att ta yttrandefriheten för given,
ty där jag växte upp kan kraftfulla ord som frihet och jämlikhet
och rättvisa kosta en ens liv.

Idag är jag verksam bland annat som författare och har debuterat
i hösten 2011 med min roman Fjäril I Koppel. Mitt skrivande är ett
sätt för mig att återgälda att just jag fick överleva och komma
till friheten, nu är min uppgift att berätta och dela med mig, i
hopp om att kunna stödja och ge fler kvinnor en röst också på de
platser där alla av kvinnligt kön ses som Satans redskap.

Som älskad mamma, stundvis hatad dotter, och nyfödd författare,
var jag fylld av andakt när jag skrev klart min bok nitton minuter
över fyra, den åttonde mars 2011 på själva internationella
kvinnodagen, som av ren tillfällighet. Men var det verkligen bara
slumpen?

Jag är född i norra Iran som enda dotter till en ilsken men
kultiverad mor som gav näring till vår kärlek till det skrivna
ordet, och en björnstark men ofta frånvarande far. Efter en vild
och ganska kravlös barndom, blev mitt unga vuxenliv i den nya
islamska efterrevolutionära staten en sann mardröm. Idag är jag en
fri kvinna som bor i mitt nya hemland Sverige. Nu skriver jag för
att jag bara måste, och för att skrivandet har blivit en viktig del
av mitt liv. Må alla i hela världen får ta del av
yttrandefriheten.

Vid pennan,

Zinat Pirzadeh, komiker, skådespelerska och
författare

Att läsa morgontidningen är för
mig vardagskultur. Jag får information och kan bilda mig en
uppfattning. Jag kan diskutera det jag läst och jag är med i
gänget. 2001-2003 var jag projektledare för LäsLust i Värmland, ett
riksomfattande projekt i samarbete med FUB, FA, Studieförbundet
Vuxenskolan, Länsbiblioteket, Region Värmland, Tal-och
punktskriftbiblioteket samt Centrum för lättläst.

Projektet var för mig startskottet för något som jag kom att
brinna för och som jag trodde vara en självklarhet, att alla ska
kunna vara delaktiga var och en på sitt sätt. Jag var också i
början av en politisk väg som jag sedan har fortsatt på.

Otillgänglig information ökar utanförskapet och kan få människor
att känna sig mindre värda. Det måste vi motverka i alla led

Alltför många tror att tecken på bildning och intelligens är att
använda stor textmassa och komplicerade ord.  Jag tror att det
är precis tvärtom och tror att ett nytt tänkesätt är på väg in i
vårt samhälle, att det börjar bli “inne” att skriva lättlästa
texter.

Min hjärtefråga är att arbeta politiskt för delaktighet som en
viktig demokratifråga.

Vi ska fördjupa det pågående arbetet med lättläst. Som ett led i
demokratifrågan lägger nu majoriteten i Karlstads kommunstyrelse
ett politiskt initiativ att Karlstad kommuns hemsida ska bli
certifierad som godkänd lättläst webb. De som arbetar med texter
ska gå utbildning i att skriva lättläst svenska samt att nyheter
ska vara aktuella på den lättlästa webben. Vi vill fördjupa arbetet
med lättläst.  Målet är att Karlstad ska bli bäst i
tillgänglig lättläst information.

Helene Torvaldsdotter Dehring distriktsköterska och ledamot
(m) kommunstyrelsen Karlstad kommun

Jeanette Fors-Andrée skriver i sitt inlägg
Kris, makt och demokrati om kriskommunikation, och ger tips på hur
man tar makten över situationen.

” Men rent krasst är det nödvändigt för en demokrati att det finns
en samhällsfunktion som tar upp och belyser det som inte fungerar i
vårt land. Min poäng är att du ska ta makten över denna
krissituation och använda den till att reda ut problemet på ett
sätt som på längre sikt stärker företagets eller ditt egna
varumärke.”

Läs inlägget

Cecilia Bengtsson tog över efter Anne-Marie
Körling. I sitt inlägg  Språk, makt och demokrati ur ett
biblioteksperspektiv skriver Cecilia om bibliotekens viktiga roll
för att upprätthålla demokratin.

“Bibliotek bidrar till att var och en kan erövra och utveckla sitt
språk och öka sina möjligheter till aktivt deltagande i
samhällslivet. Genom att stärka sig själv kan man också bidra till
samhällsutveckling. Vilka tankar om bibliotekens betydelse har
du?”

Läs inlägget

Helena von Schantz skriver om vikten av att man
tidigt bygger upp en positiv relation till boken, att skapa
läslust.

” Stärker vi elevernas relation till kunskapen, till boken då är
det de som får makt. Makt över sina liv, makt i förhållande till
oss, i förhållande till vuxenvärlden. Och vad kan vi ge dem som
betyder mer än det?”

Läs inlägget

Leif B Frid tog över stafettpinnen i ledet
efter Annelie Drewsen. I sitt inlägg Feminism? Javisst, men…ger
Leif sig in i genusfrågans maktperspektiv och föreslår en manlig
motsvarighet till begreppet feminism – maskulinism.

“Jag tror att det blir mycket lättare att hitta fram till ett
jämlikt samhälle om både feminism och maskulinism är klart och
tydligt formulerade och då är det mycket viktigt hur vi använder
språket.”

Läs inlägget

Läs sammanfattning
1

Läs sammanfattning 2

Ord har alltid fascinerat
mig. Svåra ord, roliga ord eller ord som bara känns bra i munnen
att säga. Ord har också upprört mig för att de är obegripliga,
utestängande, kränkande eller fördomsfulla.

När jag var 11 år fick jag i julklapp ett fiskespö, ett kastspö
med en Abumatic-rulle. På kartongen till rullen stod det “Grabbar –
lär er fiska på 5 minuter!”. Vad ger det för signaler till en
friluftsintresserad ung tjej? Jag skrev faktiskt ett brev till
tillverkaren om att tjejer också vill lära sig fiska. Jag var arg
och kände mig kränkt. Jag fick inget svar.

Språket används på olika sätt för att utöva makt, för att
inkludera vissa och exkludera andra. Ibland gör skribenten det
medvetet, men ofta tror jag att det sker omedvetet och av
gammal vana. Vi skulle behöva fler som reagerar som den lilla
pojken i sagan Kejsarens nya kläder, han som vågar säga sanningen
att kejsaren faktiskt är naken. Jag funderar ibland på hur ofta det
fattas beslut utifrån underlag som inte alla i den beslutande
församlingen förstår i detalj. Hur ofta är det någon som vågar
ställa sig upp och säga:

− Det här är obegripligt! Jag förstår inte vad det här betyder! Kan
någon förklara?

I mitt jobb på Lättläst-tjänsten här på Centrum för lättläst
bearbetar vi samhällsinformation till lättläst svenska. Flera
gånger har vi fått respons från våra kunder att så här enkel och
tydlig får inte informationen vara. Handlar det om att man är rädd
för att den enkla texten förringar den egna kunskapen, eller att
det ska bli för tydligt vilka rättigheter den enskilda medborgaren
har?

Vi har bestämt att vårt samhälle ska vara tillgängligt för alla.
Tillgänglighet handlar i högsta grad också om information. Att ha
tillgång till enkel och begriplig information är en förutsättning
för delaktighet, och delaktighet är grunden för en stark
demokrati.

För mig så hänger allt ihop – språk, makt och demokrati. Ett
tillgängligt språk gör det möjligt för folket att ha makt, vilket
är demokrati.

Så låt oss stötta varandra i att våga säga “Jag förstår inte”
när det är något vi läst som är obegripligt. Tillsammans kan vi
alla vara den hjältemodiga pojken i den gamla sagan, oavsett om vi
är grabbar eller tjejer.

Hur gick det då med mitt fiskande? Jo, det upphörde tyvärr helt
efter att kastspöet blev stulet ur vindsförrådet, tillsammans med
en ångmaskin, pastellfärgade skidbyxor och en förlängningssladd
till telefonen. Jag hoppas att tjuven fick användning för dem!

Ulla Bohman är chef för Lättläst-tjänsten

Centrum för lättlästs bloggstafett
har nu pågått i en vecka. Gensvaret har varit stort. På en vecka
har vi kunnat läsa sammanlagt 34 blogginlägg. För den som vill få
en snabb överblick kommer här en sammanfattning av alla inlägg som
skrivits sedan i torsdags förra veckan. Om du vill läsa om alla
inlägg som har publicerats denna vecka kan du även läsa
sammanfattningen från onsdags i förra veckan.

Till första sammanfattningen

Det är ett flitig gäng som har tagit över efter Johanna
Karlsson. Författaren och läraren Pernilla Alm tog
över stafettpinnen från Enligt O med blogginlägget Att förlora sitt
språk är att förlora makt. I blogginlägget skriver Pernilla om när
en person plötsligt berövas sin förmåga att tala och
kommunicera.

“Samhället har strukturer som ska skydda. Man får en god man. En
god man som ska se till ens bästa. Hur ska den gode mannnen kunna
veta vad människan utan språk vill? Det vet ju alla att den som
skriker högst får mest, vad får den som inte skriker?”

Läs blogginlägget

Författaren Agnes Hellström tog över efter
Penilla Alm. Agnes diskuterar innebörden av att bli kallad duktig –
på vilket sätt handlar det om makt?

“Hur många vuxna skulle beskriva sig själva med: Jag är duktig. På
vad? Det betyder ju ingenting när det står för sig självt. Det får
mig snarare att tänka på människor som gör vad andra vill att de
ska göra, framför att själva bestämma. Ett ord definierat helt
utifrån betraktarens ögon.”

Läs blogginlägget

Clara Fröberg, fortsatte efter Agnes Hellström.
Clara bloggar om minoritetsspråk, om hur hennes mormor på förbjöds
att tala gällivarefinska på 1930-talet vilket ledde till att
familjen förlorade sitt språk.

“När min mormor gick bort 2008 försvann den sista länken till
gällivarefinskan ur vår familj. Min mormor tvingades prata svenska
i skolan och lärde sedan aldrig vidare språket till sina barn. Idag
är tvåspråkighet något värdefullt och premierat, och ibland undrar
jag hur det hade varit för mig och mina barn om vi haft
jellivaaransuomi som andraspråk, om min mamma pratat det med mig
och om jag nu skulle ha lärt det vidare till mina barn.”

Läs bogginlägget

Efter Clara Fröberg fortsatte PR-konsulten Camilla
Eriksson. I blogginlägget Hur demokratiskt är maktens
språk ger sig Camilla på ordet “makt”. Vad innebär det
egentligen?

“Ju mer A presenterar beslut för B genom att förklara och resonera,
desto mer blir A gillad av B. Och ju mer någon gillar dig, desto
oftare och lättare får du din vilja igenom. Andra taktiker för att
uppnå makt är att upprätta goda relationer, hämta stöd från andra i
organisationen, eller förhandla. Och hur görs detta? Genom orden.
Såklart.”

Läs blogginläget

Under veckan hakade också Språktidningens chefredaktör,
Patrik Hadenius, på bloggstafeten. Patriks
blogginlägg ger sig in i diskussionen om svenskans ställning
gentemot engelskan, närmare bestämt nätverket Språkförsvarets
kritik av Stockholms stads namnval av projektet med ett bilfritt
Kungsgatan, “Open street”.

“Det är inte ovanligt att vi använder främmande begrepp för att vi
inte är riktigt säkra på vad vi vill säga. Då passar ett engelskt
uttryck som handsken. Det händer också att vi använder engelska
begrepp när vi är fullt medvetna om att de är luddiga för att det
är just luddigheten vi vill åt.”

Läs blogginlägget

Patrik Hadenius lämnade sedan över till Per-Åke
Lindblom från Språkförsvaret som får utveckla sin kritik i
inlägget Varför används engelskan vid namngivning av varumärken,
slagord och projekt?

“Om jag inte är riktigt säker på vad jag vill säga, behöver jag
inte tillgripa något annat språk än svenska, vare sig det är fråga
om engelska, tyska, spanska eller franska. Jag tror heller inte att
dessa psykologiska motiv styr de nämnda myndigheternas val vid
namngivning; de tillerkänner helt sonika engelska språket magiska
egenskaper, egenskaper som kan överföras till den myndighet
etcetera som begåvats med ett engelskt namn, och som antas
resultera i ökad besöksfrekvens, ökad internationell ryktbarhet
etcetera.”

Läs blogginlägget

Språkkonsulten och doktoranden Linnea Hanell
fortsätter diskussionen om hur vi använder oss av engelska uttryck
i svenskan. Linnea menar att det vi tycker om ett språk beror på
vad vi tycker om personerna som talar och den kultur som språket
talas i.

“Att fenomen som behöver ha hög prestige benämns med hjälp av
högstatusspråk är ingenting nytt – det har kanske alltid funnits.
Däremot låter det ofta väldigt löjligt – och det är nog vad det
egentligen handlar om.”

Läs
inlägget

Ann-Marie Körling levererade sitt tredje inlägg
på sin blogg Korlingsord.se. I inlägget Den tysta läsningens
baksida ställer sig Anne-Marie frågan hur vettigt det egentligen är
med tyst, egen läsning i skolan.

“Läsförmågan går ned. Intresset för boken blir allt mindre.
Förmågan att läsa är inget som handlar om ensamhet, inte till en
början. Bokens innehåll kräver människan. Att bli läsare kräver en
läsare som visar vägen, banar vägen för litteratur, lyfter fram
den, och ger den en daglig plats i klassrummet.”

Läs inlägget

Ett annat bloggäng hittar vi efter Annelie Drewsen. Författaren
Maria Edgren har tagit över från Malin Roca
Ahlgren. I inlägget Nyckeln till allt är språket berättar Maria om
sina år som lärare på en mångkulturell skola i Södertälje, om hur
hon som lärare kände ett utanförskap eftersom hon saknade den
språkliga nyckeln.

“De känslor som jag då kände och upplevde påminner mig än idag –
utanförskapet, hjälplösheten och maktlösheten. En nyttig läxa för
oss alla som arbetar ute i klassrummen, att få känna det som många
av våra elever upplever dagligen. Vi måste bli bättre på att bjuda
in till samtal, våga vara nyfikna, våga närma oss varandra genom
våra olika språk.”

Läs
blogginlägget

Efter Malin Roca Ahlgren fortsatte läraren Elin
Holmerin. I inlägget Den magiska gränsen diskuterar Elin
gränsen mellan att säga vad man tycker och att kränka någon annan.
Elin skriver också om problemet med att ha lässvårigheter i ett
textbaserat informationssamhälle. 

“Vi bombarderas av information från alla håll. Vi förutsätts kunna
hantera det. Vi förutsätt också vara riktigt bra på att hantera
det. Alla är inte det. Hur slår det när det handlar om demokratin
och makten?”

Läs blogginlägget

Elin Holmerin lämnade över till författaren Eva
Holmqvist som skriver inlägget Att kunna läsa och skriva
är en demokratisk rättighet. Där skriver Eva om hur viktigt det är
att alla kan förstå vad som skrivs och kan förmedla vad de vill
säga i skrift.

“Om du ska göra din röst hörd måste du kunna formulera dig
effektivt i skrift. Om du ska kunna fatta beslut i svåra frågor
måste du kunna förstå skriven information. Demokratin kräver därför
att alla ska få lov att lära sig läsa och skriva. Inte bara
hjälpligt utan tillräckligt för att ha tillgång till ett nyanserat
effektivt skriftspråk.”

Läs blogginlägget

Helena Dahlstrand fortsatte efter Eva Holmqvist
och skriver om hur viktigt det är för demokratin med en mångfald
inom litteraturen. Men Helena tycker att mångfalden är för liten
eftersom bokbranschen bara vågar satsa på givna bestsellers, på
bekostnad av nya tankar och idéer.

“För att kunna utvecklas som människa – inte bara när det gäller
tillgången till ett rikt ordförråd, utan även när det gäller tankar
och idéer – så krävs det även att det finns en mångfald inom
litteraturen. Det behövs naturligtvis böcker med olika språklig
svårighetsgrad och med olika syften som till exempel att
underhålla, undervisa och/eller att utmana vår tankevärld.”

Läs blogginlägget

Eva Friden-Kvist, som bloggar på Mångmamma,
skriver om hur viktigt det är att ha tillgång till språk och till
kunskap för att kunna vara delaktig i samhället. Det måste vi
tidigt lära våra barn.

” Den största gåvan vi kan ge våra – och alla andras –  barn
är inte dyra och flashiga presenter, inte det senaste i teknikväg,
inte designerkläder eller mängder med materiella ting. Den största
gåvan är vår tid och vår erfarenhet. Och allt börjar med språket
..”

Läs blogginlägget

Svensk biblioteksförenings generalsekreterare, Niclas
Lindberg, deltar också i bloggstafetten med blogginlägget
Bibliotek är demokrati i praktiken. I sitt inlägg lyfter Niclas
fram bibliotekens roll för demokratin – att ge fri tillgång till
information och kunskap, och att vara till för alla människor i
samhället.

“Se där – en checklista för hur biblioteken ska agera för att
omsätta ordet demokrati i praktiken. Tänk på det nästa gång du går
till jobbet om du arbetar på ett bibliotek. Du är med och skapar
demokrati. Tänk på det nästa gång du besöker ett bibliotek. Du är
med och skapar demokrati. Tänkt på det nästa gång ett bibliotek
läggs ner. Vad betyder det för demokratin?”

Läs blogginlägg

Andra som har skrivit och kommenterat bloggstafetten

Flera personer inspireras av vår bloggstafett och väljer själva
att skriva på temat språk, makt och demokrati.

Cilla Dalén, lärare vid Hjulsta skolor, har
frågat sina högstadieelever vad de kom att tänka på när de hör
orden språk, makt och demokrati. Kul idé Cilla! Så här sa några av
eleverna:

“Om man har ett språk kan man förklara för varandra och inte behöva
bråka. Språk är till för att vi ska kunna prata med
varandra.”

“Om man kan flera språk kan man få bättre jobb – då har man mera
makt över sitt eget liv. Man kan få flera jobb om man är duktig på
sitt modersmål också.”

” Ett land kan få mera makt om deras språk sprids. Alla lär sig
engelska, det sprids och de engelsktalande ländernas makt ökar.
Alla ser på deras filmer till exempel.”

Läs blogginlägget

Åsa Storck är författare och hon bloggar om hur
det är att skriva lättlästa böcker.

“Idag är det härligt att se hur accepterat och självklart det
blivit med lättlästa böcker. Det finns en förståelse för att
lättläst också kan ha ett litterärt värde. För oj vad mycket
åsikter det fanns om lättläst när jag började skriva.”

Läs blogginlägget

Haka gärna på och diskutera på din blogg, kommentera bloggarnas
inlägg, och sprid på twitter och på facebook. Hör gärna av dig till
oss och berätta så vi inte missar vad du skriver.

På Centrum för lättlästs egen blogg händer det också saker. 8
SIDORS chefredaktör Malin Crona bloggad i förra
veckan om ordens möjlighet till närhet, men också till
distans.

“Vill jag verkligen släppa in dig i min värld, nå fram, få dig att
förstå hur jag tänker? Eller vill jag behålla makten? Veta mer än
du och vägra att dela med mig? Skapa avstånd.”

Läs blogginlägget

Så, det var första veckan av Centrum för lättlästs bloggstafett
om språk, makt och demokrati. Nu fortsätter vi!