Om lättläst-bloggen

Förkunskaper. Det är ett av de viktigaste orden för
oss som jobbar här på Centrum för lättläst. När vi skriver nyheter,
böcker eller samhällsinformation funderar vi alltid över vilka
förkunskaper läsarna har om det ämne vi skriver om. Vi utgår inte
från att läsaren är välutbildad och har en välutvecklad läsfömåga.
Vi utgår heller inte från att läsaren hänger med i
samhällsdebatten, eller har läst alla gamla klassiker. Istället ser
vi till att det finns ordentligt med bakgrundsinformation och
förklaringar om ämnet. För oss är begripligheten det viktigaste och
då ska man inte ta kunskap för given.



Journalisten Johanna Koljonen skrev om det här en krönika i Dagens
Nyheter, “Förklara för mig som om jag
vore 13 år gammal” . Johanna skrev så här: “Nästan varje vecka önskar jag (…)
att någon till exempel skulle stiga fram och förklara för mig som
om jag var tretton år gammal vad en statsobligation är och varför
just en 7 procents ränta på några enskilda lån i ett hörn av Europa
plötsligt destabiliserar en hel kontinent.” Johanna gör här något
viktigt men ovanligt – hon vågar berätta att hon ibland har svårt
att hänga med i alla nyheter och i all samhällsinformation. Johanna
tror att fler än hon har svårt att hänga med. Det tror jag
också.



Sveriges radios lätta nyhetsorgram Klartext fick nyligen ta emot
Centrum för lättlästs pris, Det lätta priset 2011, för deras arbete
med att göra nyheter begripliga för alla. Flera av Klartexts 350
000 lyssnare säger att de egentligen inte behöver nyheter på lätt
svenska, men att de vill lyssna ändå. Klartexts programledare
Mattias Klefbeck tror ändå att många männsikor behöver mer
förklaringar kring aktuella händelser än vad de själva tror. Därför
hjälper programmet till med att fylla många kunskapsluckor, även om
få vill erkänna det. Det tror jag också.



Jag tror att det är många männsikor som faktiskt inte förstår
nyheter och viktig samhällsinformation och jag tror att få vågar
erkänna det. Men tyvärr verkar många ändå acceptera att saker och
ting är obegripliga. Men ska det egentligen vara så? Det tycker
inte journlisten Johanna Koljonen, eller programledaren Mattias
Klefbeck. Det tycker heller inte jag eller någon av mina kollegor
här på Centrum för lättäst. Ingen ska behöva stå utanför bara för
att nyheter, böcker eller samhällsinformation är för svår.



Var inte rädd för att säga till när något är obegripligt, när du
inte förstår. Och du som skriver, var inte rädd för att skriva
enkla texter med bakgrundsbeskrivningar och förklaringar. Det
värsta som kan hända är att fler förstår vad du skriver
om.

Törs du säga ifrån när du
inte hänger med?

Karin Husberg

Forsatt debatt om
lättläst

i senaste numret Språktidningen

I senaste numret av Språktidningen (november 2011) skriver vi
ett inlägg i debatten om lättlästa texter, ett svar på Helena
Englund Hjalmarsson och Marie Jenevalls artikel Rikta lättlästa
texter till rätt grupp (oktober 2011). Englund Hjalmarsson och
Jenevall ifrågasätter behovet av lättlästa texter och menar att
texterna ofta är alltför enkla och riktar sig bara till personer
med utvecklingsstörning. Vi håller inte med om det. Fler behöver
enkla texter.

Lässvårigheter handlar inte bara om svårigheter att förstå. Det
handlar också om brister i omvärldskunskap, ordförråd och
erfarenheter. Den typen av svårigheter har många fler än personer
med utvecklingsstörning. Det kan också vara personer med andra
typer av funktionsnedsättningar som ADHD och afasi, personer som
har svenska som andra språk eller personer som helt enkelt är
läsovana.

Däremot håller vi med Englund Hjalmarsson och Jenevall om att om
att det behövs mycket mer forskning om lässvårigheter och texters
begriplighet. Vi håller också med om att man alltid ska göra en
mottagaranalys innan man börjar skriva. Precis som andra texter ser
lättläst texter olika ut beroende på målgruppens behov och hur
grundtexten ser ut. Det finns ingen enkel lösning för att skriva
lättlästa texter, inga magiska tricks. Däremot måste skribenten
veta vem målgruppen är, i vilket sammanhang texten ska publiceras
och framförallt, ha stor kunskap om vad som kan vara svårt för
personer med olika typer av lässvårigheter och hur man kan komma
runt dessa svårigheter.

Det klarspråksarbete som pågår på många håll är mycket viktigt
för att komma närmare visionen om begripliga texter för alla. Men,
klarspråksarbetet måste kompletteras med kunskaper om
lässvårigheter och hur texter kan bli begripliga även för grupper
som har behov av enklare texter. Alla har rätt till information –
personer med utvecklingstörning och personer med andra svårigheter
som påverkar förmågan att ta del av information.

Det blev fel rubrik i Språktidningen!

Vill vill också tala om att vi själva inte har valt rubriken i
Språktidningen. Där var rubriken “Lättläst ofta alltför svårt.”
Rubriken är missvisande och det är lätt att feltolka syftet med
artikeln. Vår ursprungliga rubrik, “Klarspråk och lättläst svenska
ska komplettera varandra”, visar tydligare vad vi vill säga med
artikeln. 

Läs debattartikeln som fanns med i
Språktidningen (öppnas i nytt fönster)

Bror Tronbacke, direktör Centrum
för lättläst

Ulla Bohman, chef Lättläst-tjänsten vid Centrum för
lättläst

Undersökningar visar att man läser i genomsnitt 25
procent mer långsamt på skärm är på papper. Det finns ingen given
läsriktning på webben, vi behöver kunna skumläsa för att snabbt
orientera oss. Läsning på skärm kräver också att vi har goda
förkunskaper och erfarenheter om hur samhället fungerar. Läsning på
webben ställer alltså generellt högre krav på läsförmågan.

Det talas om att vi måste förbättra den tekniska
tillgängligheten på webbplaster så att personer med
funktionsnedsättning kan använda dem. Men lika viktigt är det att
webbsidor är lätta att hitta på och att språket är enkelt att
förstå. Det spelar ingen roll om vi har en dator, och kan surfa in
på en sida, om vi ändå inte kan hitta den information vi söker
eller kunna läsa och förstå vad den handlar om.

Omkring 25 procent av Sveriges vuxna befolkning har
lässvårigheter (OECD-studie från slutet av 90-talet). Dessutom
visar de senaste PISA-studierna (15-åringars läsförmåga) att allt
fler elever har en bristande läsförmåga. Enligt professor Olle
Josephson är det egentligen inte läsförmågan som försämras. Däremot
ökar hela tiden samhällets krav på att individen ska kunna hantera
olika sorters information för att klara vardagen. En stor del av
denna informationsutveckling står just webben för.

Flera av dem som har lässvårigheter sammanfaller med grupper i
samhället som har låg utbildning och i hög grad är arbetslösa.
Många står med andra ord redan utanför samhället på många sätt. Den
finns en risk att de redan har dåliga förkunskaper om hur samhället
fungerar, om sina rättigheter och skyldigheter. Då blir det förstås
ännu svårare att träda in i informationssamhället och ta del av
viktig samhällsinformation. Den som redan står utanför får det
alltså ännu svårare att ta sig in.

Mer konkret handlar det om att man inte har samma möjligheter
att leta eller söka arbete via Arbetsförmedlingen, läsa och ansöka
om föräldrapenning, A-kassa eller sjukersättning hos
Försäkringskassan, läsa på Vårdguiden när man är sjuk, läsa om hur
man anmäler brott hos Polisen, deklarera via nätet, söka skola
eller att anmäla barnen till kommunens sommarkollo. Många
e-tjänster kräver dessutom en så kallad E-legitimation. Redan där
stöter många på svårigheter, och utan E-legitimation hindras vi
från att genomföra många av tjänster från offentlig förvaltning.
Och hur många är det som undviker det orange kuvertet för att de
inte klarar att välja fonder via webben?

Myndigheter och kommuner får idag ta emot många frågor per
telefon för att människor inte kan ta till sig all webbaserad
information nu när man allt mer går ifrån tryckt material. Även
biblioteken får agera kundtjänst åt banker, myndigheter,
försäkringsbolag, när de hjälper folk att betala räkningar, välja
skola, elbolag, försäkringar och så vidare.

Vad kostar det här i sämre livskvalitet och nedsatt självkänsla
för människor? Och vad kostar det ekonomiskt för samhället? Det
vore intressant att se en ordentlig analys av detta. Vad kostar
egentligen den digitala klyftan?

Tillgång till webbinformation är en demokratifråga. Det handlar
om att var och en ska kunna vara med och påverka vårt samhälle men
också ha makten över sitt eget liv.

PS. Några gör ett bra jobb med att göra sin information
tillgänglig även på webben. Läs här om CSN som lyckas nå ut till
ovana användare, personer med lässvårigheter, invandrare m fl
/om-oss/press/nyheter/csn-fick-lattlast-tjanstens-diplom-2011

Camilla Batal

Mats Ahlsén, chefredaktör på 8 SIDOR och medlem i juryn,
berättar om varför Klartext vid Sveriges Radio fick Det Lätta
Priset. Till vänster står prisutdelare Bror Tronbacke, vd vid
Centrum för lättläst.

Pristagare och Klartexts redaktion:

Mattias Klefbeck, Eva Larsen och Sofia Svenblad.

Till Klartexts hemsida (öppnas i nytt
fönster)