Hur är en typisk svensk? Om det kan man
läsa i den nya LL-boken “Typiskt svenskt” av Anders Westerberg. Här
kan vi känna igen oss, skratta, förfasa oss, protestera, säga att
så där är det minsann i Frankrike-England-Turkiet också.

Vi står i kö. Vi är punktliga. Vi behöver gott om plats på
bussen och badstranden.

Och så finns det en intressant text om svenska möten. Jag visade
upp den här boken på ett äldreboende nyligen. Tänkte att det kan
vara roligt för de äldre att få högläsning ur “Typiskt
svenskt.”

Det första som händer är dock att en i personalen pekar på sidan
59 och med eftertryck säger hon: “DET HÄR skulle jag vilja ta med i
nästa veckobrev! … Fast då skulle kanske chefen bli sur.”

Så här står det på sidan 59:

“På mötet kan du tycka olika

jämfört med de andra på jobbet.

Men bara till att börja med.

Målet är att alla på mötet

ska bli överens.

Tycker du fortfarande i slutet av mötet

att mitt förslag är dåligt?

Då tar vi ett möte till om saken! “

Jag säger inte vilket äldreboende den här personalen jobbar på.
Då kanske chefen blir sur.

AnnMarie Lindman