Ord har alltid fascinerat
mig. Svåra ord, roliga ord eller ord som bara känns bra i munnen
att säga. Ord har också upprört mig för att de är obegripliga,
utestängande, kränkande eller fördomsfulla.

När jag var 11 år fick jag i julklapp ett fiskespö, ett kastspö
med en Abumatic-rulle. På kartongen till rullen stod det “Grabbar –
lär er fiska på 5 minuter!”. Vad ger det för signaler till en
friluftsintresserad ung tjej? Jag skrev faktiskt ett brev till
tillverkaren om att tjejer också vill lära sig fiska. Jag var arg
och kände mig kränkt. Jag fick inget svar.  

Språket används på olika sätt för att utöva makt, för att
inkludera vissa och exkludera andra. Ibland gör skribenten det
medvetet, men ofta tror jag att det sker omedvetet och av
gammal vana. Vi skulle behöva fler som reagerar som den lilla
pojken i sagan Kejsarens nya kläder, han som vågar säga sanningen
att kejsaren faktiskt är naken. Jag funderar ibland på hur ofta det
fattas beslut utifrån underlag som inte alla i den beslutande
församlingen förstår i detalj. Hur ofta är det någon som vågar
ställa sig upp och säga:

− Det här är obegripligt! Jag förstår inte vad det här betyder! Kan
någon förklara?

I mitt jobb på Lättläst-tjänsten här på Centrum för lättläst
bearbetar vi samhällsinformation till lättläst svenska. Flera
gånger har vi fått respons från våra kunder att så här enkel och
tydlig får inte informationen vara. Handlar det om att man är rädd
för att den enkla texten förringar den egna kunskapen, eller att
det ska bli för tydligt vilka rättigheter den enskilda medborgaren
har?

Vi har bestämt att vårt samhälle ska vara tillgängligt för alla.
Tillgänglighet handlar i högsta grad också om information. Att ha
tillgång till enkel och begriplig information är en förutsättning
för delaktighet, och delaktighet är grunden för en stark
demokrati.

För mig så hänger allt ihop – språk, makt och demokrati. Ett
tillgängligt språk gör det möjligt för folket att ha makt, vilket
är demokrati.

Så låt oss stötta varandra i att våga säga “Jag förstår inte”
när det är något vi läst som är obegripligt. Tillsammans kan vi
alla vara den hjältemodiga pojken i den gamla sagan, oavsett om vi
är grabbar eller tjejer.

Hur gick det då med mitt fiskande? Jo, det upphörde tyvärr helt
efter att kastspöet blev stulet ur vindsförrådet, tillsammans med
en ångmaskin, pastellfärgade skidbyxor och en förlängningssladd
till telefonen. Jag hoppas att tjuven fick användning för dem!

Ulla Bohman är chef för Lättläst-tjänsten

Centrum för lättlästs bloggstafett
har nu pågått i en vecka. Gensvaret har varit stort. På en vecka
har vi kunnat läsa sammanlagt 34 blogginlägg. För den som vill få
en snabb överblick kommer här en sammanfattning av alla inlägg som
skrivits sedan i torsdags förra veckan. Om du vill läsa om alla
inlägg som har publicerats denna vecka kan du även läsa
sammanfattningen från onsdags i förra veckan.

Till första sammanfattningen

Det är ett flitig gäng som har tagit över efter Johanna
Karlsson. Författaren och läraren Pernilla Alm tog
över stafettpinnen från Enligt O med blogginlägget Att förlora sitt
språk är att förlora makt. I blogginlägget skriver Pernilla om när
en person plötsligt berövas sin förmåga att tala och
kommunicera.

“Samhället har strukturer som ska skydda. Man får en god man. En
god man som ska se till ens bästa. Hur ska den gode mannnen kunna
veta vad människan utan språk vill? Det vet ju alla att den som
skriker högst får mest, vad får den som inte skriker?”

Läs blogginlägget

Författaren Agnes Hellström tog över efter
Penilla Alm. Agnes diskuterar innebörden av att bli kallad duktig –
på vilket sätt handlar det om makt?

“Hur många vuxna skulle beskriva sig själva med: Jag är duktig. På
vad? Det betyder ju ingenting när det står för sig självt. Det får
mig snarare att tänka på människor som gör vad andra vill att de
ska göra, framför att själva bestämma. Ett ord definierat helt
utifrån betraktarens ögon.”

Läs blogginlägget

Clara Fröberg, fortsatte efter Agnes Hellström.
Clara bloggar om minoritetsspråk, om hur hennes mormor på förbjöds
att tala gällivarefinska på 1930-talet vilket ledde till att
familjen förlorade sitt språk.

“När min mormor gick bort 2008 försvann den sista länken till
gällivarefinskan ur vår familj. Min mormor tvingades prata svenska
i skolan och lärde sedan aldrig vidare språket till sina barn. Idag
är tvåspråkighet något värdefullt och premierat, och ibland undrar
jag hur det hade varit för mig och mina barn om vi haft
jellivaaransuomi som andraspråk, om min mamma pratat det med mig
och om jag nu skulle ha lärt det vidare till mina barn.”

Läs bogginlägget

Efter Clara Fröberg fortsatte PR-konsulten Camilla
Eriksson. I blogginlägget Hur demokratiskt är maktens
språk ger sig Camilla på ordet “makt”. Vad innebär det
egentligen?

“Ju mer A presenterar beslut för B genom att förklara och resonera,
desto mer blir A gillad av B. Och ju mer någon gillar dig, desto
oftare och lättare får du din vilja igenom. Andra taktiker för att
uppnå makt är att upprätta goda relationer, hämta stöd från andra i
organisationen, eller förhandla. Och hur görs detta? Genom orden.
Såklart.”

Läs blogginläget

Under veckan hakade också Språktidningens chefredaktör,
Patrik Hadenius, på bloggstafeten. Patriks
blogginlägg ger sig in i diskussionen om svenskans ställning
gentemot engelskan, närmare bestämt nätverket Språkförsvarets
kritik av Stockholms stads namnval av projektet med ett bilfritt
Kungsgatan, “Open street”.

“Det är inte ovanligt att vi använder främmande begrepp för att vi
inte är riktigt säkra på vad vi vill säga. Då passar ett engelskt
uttryck som handsken. Det händer också att vi använder engelska
begrepp när vi är fullt medvetna om att de är luddiga för att det
är just luddigheten vi vill åt.”

Läs blogginlägget

Patrik Hadenius lämnade sedan över till Per-Åke
Lindblom från Språkförsvaret som får utveckla sin kritik i
inlägget Varför används engelskan vid namngivning av varumärken,
slagord och projekt?

“Om jag inte är riktigt säker på vad jag vill säga, behöver jag
inte tillgripa något annat språk än svenska, vare sig det är fråga
om engelska, tyska, spanska eller franska. Jag tror heller inte att
dessa psykologiska motiv styr de nämnda myndigheternas val vid
namngivning; de tillerkänner helt sonika engelska språket magiska
egenskaper, egenskaper som kan överföras till den myndighet
etcetera som begåvats med ett engelskt namn, och som antas
resultera i ökad besöksfrekvens, ökad internationell ryktbarhet
etcetera.”

Läs blogginlägget

Språkkonsulten och doktoranden Linnea Hanell
fortsätter diskussionen om hur vi använder oss av engelska uttryck
i svenskan. Linnea menar att det vi tycker om ett språk beror på
vad vi tycker om personerna som talar och den kultur som språket
talas i.

“Att fenomen som behöver ha hög prestige benämns med hjälp av
högstatusspråk är ingenting nytt – det har kanske alltid funnits.
Däremot låter det ofta väldigt löjligt – och det är nog vad det
egentligen handlar om.”

Läs
inlägget

Ann-Marie Körling levererade sitt tredje inlägg
på sin blogg Korlingsord.se. I inlägget Den tysta läsningens
baksida ställer sig Anne-Marie frågan hur vettigt det egentligen är
med tyst, egen läsning i skolan.

“Läsförmågan går ned. Intresset för boken blir allt mindre.
Förmågan att läsa är inget som handlar om ensamhet, inte till en
början. Bokens innehåll kräver människan. Att bli läsare kräver en
läsare som visar vägen, banar vägen för litteratur, lyfter fram
den, och ger den en daglig plats i klassrummet.”

Läs inlägget

Ett annat bloggäng hittar vi efter Annelie Drewsen. Författaren
Maria Edgren har tagit över från Malin Roca
Ahlgren. I inlägget Nyckeln till allt är språket berättar Maria om
sina år som lärare på en mångkulturell skola i Södertälje, om hur
hon som lärare kände ett utanförskap eftersom hon saknade den
språkliga nyckeln.

“De känslor som jag då kände och upplevde påminner mig än idag –
utanförskapet, hjälplösheten och maktlösheten. En nyttig läxa för
oss alla som arbetar ute i klassrummen, att få känna det som många
av våra elever upplever dagligen. Vi måste bli bättre på att bjuda
in till samtal, våga vara nyfikna, våga närma oss varandra genom
våra olika språk.”

Läs
blogginlägget

Efter Malin Roca Ahlgren fortsatte läraren Elin
Holmerin. I inlägget Den magiska gränsen diskuterar Elin
gränsen mellan att säga vad man tycker och att kränka någon annan.
Elin skriver också om problemet med att ha lässvårigheter i ett
textbaserat informationssamhälle. 

“Vi bombarderas av information från alla håll. Vi förutsätts kunna
hantera det. Vi förutsätt också vara riktigt bra på att hantera
det. Alla är inte det. Hur slår det när det handlar om demokratin
och makten?”

Läs blogginlägget

Elin Holmerin lämnade över till författaren Eva
Holmqvist som skriver inlägget Att kunna läsa och skriva
är en demokratisk rättighet. Där skriver Eva om hur viktigt det är
att alla kan förstå vad som skrivs och kan förmedla vad de vill
säga i skrift.

“Om du ska göra din röst hörd måste du kunna formulera dig
effektivt i skrift. Om du ska kunna fatta beslut i svåra frågor
måste du kunna förstå skriven information. Demokratin kräver därför
att alla ska få lov att lära sig läsa och skriva. Inte bara
hjälpligt utan tillräckligt för att ha tillgång till ett nyanserat
effektivt skriftspråk.”

Läs blogginlägget

Helena Dahlstrand fortsatte efter Eva Holmqvist
och skriver om hur viktigt det är för demokratin med en mångfald
inom litteraturen. Men Helena tycker att mångfalden är för liten
eftersom bokbranschen bara vågar satsa på givna bestsellers, på
bekostnad av nya tankar och idéer.

“För att kunna utvecklas som människa – inte bara när det gäller
tillgången till ett rikt ordförråd, utan även när det gäller tankar
och idéer – så krävs det även att det finns en mångfald inom
litteraturen. Det behövs naturligtvis böcker med olika språklig
svårighetsgrad och med olika syften som till exempel att
underhålla, undervisa och/eller att utmana vår tankevärld.”

Läs blogginlägget

Eva Friden-Kvist, som bloggar på Mångmamma,
skriver om hur viktigt det är att ha tillgång till språk och till
kunskap för att kunna vara delaktig i samhället. Det måste vi
tidigt lära våra barn.

” Den största gåvan vi kan ge våra – och alla andras –  barn
är inte dyra och flashiga presenter, inte det senaste i teknikväg,
inte designerkläder eller mängder med materiella ting. Den största
gåvan är vår tid och vår erfarenhet. Och allt börjar med språket
..”

Läs blogginlägget

Svensk biblioteksförenings generalsekreterare, Niclas
Lindberg, deltar också i bloggstafetten med blogginlägget
Bibliotek är demokrati i praktiken. I sitt inlägg lyfter Niclas
fram bibliotekens roll för demokratin – att ge fri tillgång till
information och kunskap, och att vara till för alla människor i
samhället.

“Se där – en checklista för hur biblioteken ska agera för att
omsätta ordet demokrati i praktiken. Tänk på det nästa gång du går
till jobbet om du arbetar på ett bibliotek. Du är med och skapar
demokrati. Tänk på det nästa gång du besöker ett bibliotek. Du är
med och skapar demokrati. Tänkt på det nästa gång ett bibliotek
läggs ner. Vad betyder det för demokratin?”

Läs blogginlägg

Andra som har skrivit och kommenterat bloggstafetten

Flera personer inspireras av vår bloggstafett och väljer själva
att skriva på temat språk, makt och demokrati.

Cilla Dalén, lärare vid Hjulsta skolor, har
frågat sina högstadieelever vad de kom att tänka på när de hör
orden språk, makt och demokrati. Kul idé Cilla! Så här sa några av
eleverna:

“Om man har ett språk kan man förklara för varandra och inte behöva
bråka. Språk är till för att vi ska kunna prata med
varandra.”

“Om man kan flera språk kan man få bättre jobb – då har man mera
makt över sitt eget liv. Man kan få flera jobb om man är duktig på
sitt modersmål också.”

” Ett land kan få mera makt om deras språk sprids. Alla lär sig
engelska, det sprids och de engelsktalande ländernas makt ökar.
Alla ser på deras filmer till exempel.”

Läs blogginlägget

Åsa Storck är författare och hon bloggar om hur
det är att skriva lättlästa böcker.

“Idag är det härligt att se hur accepterat och självklart det
blivit med lättlästa böcker. Det finns en förståelse för att
lättläst också kan ha ett litterärt värde. För oj vad mycket
åsikter det fanns om lättläst när jag började skriva.”

Läs blogginlägget

Haka gärna på och diskutera på din blogg, kommentera bloggarnas
inlägg, och sprid på twitter och på facebook. Hör gärna av dig till
oss och berätta så vi inte missar vad du skriver.

På Centrum för lättlästs egen blogg händer det också saker. 8
SIDORS chefredaktör Malin Crona bloggad i förra
veckan om ordens möjlighet till närhet, men också till
distans.

“Vill jag verkligen släppa in dig i min värld, nå fram, få dig att
förstå hur jag tänker? Eller vill jag behålla makten? Veta mer än
du och vägra att dela med mig? Skapa avstånd.”

Läs blogginlägget

Så, det var första veckan av Centrum för lättlästs bloggstafett
om språk, makt och demokrati. Nu fortsätter vi!

Vi var sjutton år.

Vi delade allt.

Vi delade säng och telefonsvarare.

Trängdes i det lilla köket där min vän odlade potatis i
pepparkaksburkar.

Ställde in teven i garderoben för att vinna en extra kvadratmeter i
den trånga studentlägenheten.

Duschade i duschkabinen bredvid sängen. Men bara när inte den andra
diskade.

Då kunde man bli skållad när vattnet blev för hett.

Någon gång stod det blommor och vin från någon beundrare i
trapphuset,

vi delade solidariskt.

Men framför allt delade vi orden.

På det lilla köksbordet låg vårt block, där stort som smått
avhandlades.

“Om jag inte är här när du vaknar är jag i skolan.”

“Och om jag inte är här när du vaknar är jag med Bill på
krogen.”

Vi grälade i det där blocket.

Blev sams igen.

Hon stack till sjöss. Jag for till Stockholm.

Men vi återvände alltid till bokstäverna.

Ibland prydliga, sansande, eftertänksamma.

Ibland stora, spretiga, skrivna med så starka känslor att de rann
ut på bordet.

Livet har stundtals placerat tusentals mil av jordklotet mellan
oss.

Men vi har alltid mötts igen, i bokstäverna.

Ett skrynkligt vykort. En fullklottrad presentetikett.

Senare – ett mejl, ett blogginlägg. Som det här.

Jag har bara varit chefredaktör för den lättlästa
nyhetstidningen 8 SIDOR i två månader.

Men att lära mig om lättläst har varit en del av min resa att lära
mig om mig själv.

För mig har ord alltid handlat om att komma nära.

Varje människa som hamnat utanför ett pågående samtal, eller som
älskat någon som slutar att kommunicera, känner till smärtan att
bli utestängd, att inte få komma nära, förstå.

Att öva mig i att skriva lättläst har fått mig att om och om
igen ställa frågan vad jag vill när jag skriver.

Vill jag verkligen släppa in dig i min värld, nå fram, få dig
att förstå hur jag tänker?

Eller vill jag behålla makten? Veta mer än du och vägra att dela
med mig? Skapa avstånd.

Är det ett medvetet val av myndigheter och forskare att skriva så
folket inte förstår?

Min pappa brukade säga att jag skulle lära mig att tala med
bönder på bönders vis och med lärde män på latin. Att jag skulle
välja mina ord för att bli förstådd.

Är vi beredda att göra det?

Vill vi nå fram?

Vill du?

Malin Crona är chefredaktör för den lättlästa
nyhetstidningen 8SIDOR.

8 SIDOR är till för alla som vill ha lättlästa nyheter. Den
tryckta tidningen når varje vecka 100 000 läsare och samlar veckans
viktigaste nyheter. På så sätt kan du hänga med i debatten även om
du har svårt att läsa långa meningar och krångliga ord.

Under tiden 15 april till 5 maj ordnar Centrum för
lättläst

en bloggstafett om Språk, makt och demokrati.

Här
hittar du alla inlägg i stafetten

Vår bloggstafett har bara pågått sedan i söndags och vi
har redan fått läsa nästan 20 intressanta, idérika och
underhållande bloggar på temat Språk, makt och demokrati! Här
följer en kort introduktion till varje blogginlägg.

Deltagarna i bloggstafetten

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth inledde
bloggstafetten 15 april genom att gästblogga här på Centrum för
lättlästs blogg. Kulturministern skriver om det viktiga, liksom det
lustfyllda i att läsa.

“Grunden för bildning är att kunna läsa och skriva. Det finns inga
genvägar. Det är också en förutsättning för en levande demokrati.
Detta är inget som man kan lösa med en enkel knapptryckning, utan
något som vi dag för dag och generation för generation måste arbeta
med.”

Läs blogginlägget

Mats Svegfors, VD på Sveriges Radios skriver
utifrån ett journalistiskt perspektiv:

“Jag tar ett exempel igen: När man pratar om något speciellt kan
det kallas “diskurs”. Ett visst sätt att se på en sak kan kallas
“paradigm”. Om det är någon som inte hänger med i svängarna kan man
säga att han är “alienerad”.”

Läs
blogginlägget

Mats överlämnade till Suzanne Osten, regissör
och ledare vid Unga Klara, berättar om sina erfarenheter från
teaterarbetet och mötet med publiken”:

“Vi på teatern får ofta frågan från vuxna och lärare om barn
förstår vår pjäs. Jag svarar då att förståelse inte är något vi kan
mäta rakt av. Om vi fångar in vår publik och vinner deras intresse
så tolkar publiken berättelsen med sina inre bilder från sitt
liv.”

Läs blogginlägget

Johan Unenge, Sveriges Läsambassadör, bloggar
om ungas läsande och vikten av bra skolbibliotek:

“För att orden ska räcka behövs några att välja på. Ju fler desto
bättre. Böcker är fyllda av dem. Man får dem i sig på köpet medan
man blir underhållen av en historia. Om alla begrep att läsning kan
vara det bästa fredsarbetet på jorden tror jag mer skulle göras för
att bemanna skolbiblioteken.”

Läs blogginlägget

Johanna Karlsson, lärare och redaktör på
Bokhora.se, efterlyser fler bra böcker för elever med svenska som
andraspråk.

“Ett av de största bekymren i min lärarvardag är att hitta
välskrivna och kognitivt utmanande böcker skrivna på enkel svenska.
Visserligen finns det ett par förlag som specialiserat sig på just
den här typen av litteratur, men jag tycker inte att det finns så
speciellt många bra böcker för mina elever.”

Läs
blogginlägget

Bloggaren Enligt O tog över stafettpinnen efter
Johanna och skrev om vikten av att ge unga ett fungerande
språk.

“Deras läsovana gör att de inte tar sig igenom böcker och inte
heller dagstidningar. Inte konstigt då att de ofta ser sig som
outsiders. Att de tänker att de inte kan påverka det samhälle de
lever i.”

Läs blogginlägget

Anne-Marie Körling är lärare
och bloggar på Körlings ordlärare. Anne-Marie skriver
först om magin som uppstår när en text möter sin läsare.

“Då händer det. Texten hakar sig fast i läsaren. Tiden stannar av.
En magiskt koncentration uppstår: Kontakten mellan de skrivna orden
och den läsande människan. Texten lyfter sig mot den läsande. Orden
springer läsaren till mötes. Jag ser det ske. Läsaren är i
texten.”

Läs blogginlägg
1

I sitt andra inlägg berättar Anne-Marie om en
laddad läsning av Anne Frank:

“Vi lyckades sitta fem minuter i deltagande tystnad för
att försöka förstå vad Anne Frank och hennes familj fick göra för
att inte bli upptäckta. Allt detta väckte frågor, tankar och
funderingar. Litteratur gör så med oss människor.

Läs blogginlägg
2

Annelie Drewsen, lärare i svenska som
andraspråk, bloggar om den omsorg om orden som krävs för att ge en
unga människor ett nytt språk.

“Att lära sig ett språk är en resa utan slut. Det finns inget
målsnöre. Vi är alla på väg och kan erövra nya språkliga verktyg
varje dag, om möjlighet ges. Därför är det så viktigt att var och
en möter texter, ord och samtalspartners som utmanar och förklarar
– varje dag. För den som är ny i det svenska språket är även
lättlästa texter en utmaning, en utmaning som utvecklar.”

Läs blogginlägget

Malin Roca Ahlgren, författare, tog över
Annelies stafettpinne. Malins blogginlägg handlar om den tid då
katalonierna i Spanien inte fick använda sitt eget språk.

“Han föddes i Katalonien, men han fick inte tala sitt språk –
katalanska. Inte förrän Francos död 1975 kunde språket återfödas i
samhället, och på 80-talet kom de första katalanska demokratiska
lagarna och förbudet att använda katalanskan avskaffades.”

Läs
blogginlägget

Sofia Mirjamsdotter, Mymlan,
journalist, berättar om sitt förflutna som språkpolis.

“Om vi sedan uttrycker oss lite skröpligt, via skriven text, genom
att tala med bruten svenska eller kanske hellre ritar en teckning,
för att det är det språk en behärskar, är ointressant så länge vi
kan delta i ett samtal.”

Läs
blogginlägget

Madelein Larsson Wollnik, Riksförbundet
Attention, bloggar om den nedbrytande makt ord och benämningar kan
ha.

“Jag som tror på ordets makt är övertygad om, ifall vi istället
bemötts med ord som var vinklade positivt redan från början, hade
samhället haft en helt annan syn på oss med diagnoser inom
neuropsykiatri och då kanske särskilt oss med ADHD.”

Läs blogginlägget

Roland Håkansson, Shia-bloggen, tog över
Madeleins stafettpinne och bloggar om de hinder en person med
hörselnedsättning kan möta.

“Presentationen var på engelska vilket jag var förberedd på, men
han pratade otydligt och svagt och det var därför svårt att
uppfatta. Inbjuden ambassadör somnade strax in att döma av ljudliga
snarkningar.”

Läs
blogginlägget

Torsten Bengtsson, specialpedagog och
författare, skriver om vikten av tidig lästräning – gärna med bra
skönlitteratur.

“En önskan är förstås att barnens föräldrar är aktiva redan från
tidig spädbarnsålder med rim, ramsor och sånger. Vidare med
pekböcker, sagor och berättelser. Tänk om alla föräldrar sedan
fortsatte att läsa böcker med sina barn i samma iver som de kör
till alla tänkbara träningar och matcher. Vilken läsande generation
vi skulle få!”

Läs blogginlägget  

Övriga bloggare som skrivit om Språk, makt och demokrati

Malins mamma berättar om dottern som har Downs
syndarom den språkträning.

“Du som har lärt dig att prata går ju inte runt och tänker på det
här. Orden bara hoppar ur munnen hela tiden. Men det kan vara bra
att veta att alla barn lär sig olika snabbt och att en del behöver
träna lite mer.”

Läs blogginlägget

Lasse Edfast skriver på Same Same but different
om möjligheterna och svårigheterna med ny teknik och
demokratiutövandet.

“Jag tycker att det är skolans ansvar att se till att eleverna får
denna kunskap, annars är det rika företagsledare med SEO-budget,
journalister samt en och annan naturbegåvning som lägger beslag på
internetdemokratin.”

Läs
blogginlägget

Hasse Boström på tidningen Dagen ansluter sig
till Mats Svegfors resonemang om journalistiken.

“Ofta har texterna påverkats av ämnena och blivit onödigt krångliga
och invecklade. Att skriva lättläst kräver lite extra
ansträngning.”

Läs
blogginlägget

Sofie Bergkvist, Ord och text, skriver om att
det kan svårt att lämna ifrån sig den makt skribenten kan ha över
läsaren.

“Med hjälp av orden och meningarna kan författaren känna sig smart
och överlägsen eftersom hen har kunskap som inte läsaren har. Det
blir viktigt för författaren att behålla den här kunskapen själv
och därmed behålla sin position gentemot läsaren.”

Läs blogginlägget 

Till Bloggstafettens egen sida

Att kunna läsa böcker är en kunskap som aldrig blir
omodern. Tvärtom är det en förutsättning för att också ta in annan
kunskap, utveckla fantasin och inlevelseförmågan. Jag är dessutom
övertygad att det är bristen på ord – och därmed svårigheter att
kunna kommunicera – som får knytnävarna att tala i stället.

Därför oroar det mig att läskunskapen och ordförståelsen är låg,
och minskar, bland många unga.

I PISA-studien, som presenterades i december 2010, visade det
sig att nästan en fjärdedel av pojkarna, som deltog i
undersökningen inte nådde den nivå som enligt Skolverket är
nödvändig för att kunna tillgodogöra sig också annan kunskap. Många
uppger dessutom att de aldrig läst en bok. Ännu värre är
att somliga “skryter” med att de aldrig läser!

Jag möter ibland argumentet att det finns många andra sätt att
“läsa” nuförtiden. Datorer, läsplattor och andra tekniska
innovationer gör att unga konsumerar text, kommunicerar och skriver
på ett annat sätt än tidigare generationer. Det stämmer säkert, men
att kunna läsa en bok mellan hårda pärmar är fortfarande lika
viktigt.

Grunden för bildning är att kunna läsa och skriva. Det finns
inga genvägar. Det är också en förutsättning för en levande
demokrati. Detta är inget som man kan lösa med en enkel
knapptryckning, utan något som vi dag för dag och generation för
generation måste arbeta med.

När boktryckarkonsten uppfanns i slutet på 1400-talet oroade sig
“de lärde” för att folk skulle glömma sina plikter och förlora sig
i böckernas värld! Att läsa är också förenat med glädje och lust.
Så låt dig förloras in i böckernas värld.

Lena Adelsohn Liljeroth (M),
Kulturminister

Det här blogginlägget ingår i Centrum
för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati.

Adressen till bloggstafetten är www.nyttcasinoutansvensklicens.us.com/bloggstafett