Undersökningar visar att man läser i genomsnitt 25
procent mer långsamt på skärm är på papper. Det finns ingen given
läsriktning på webben, vi behöver kunna skumläsa för att snabbt
orientera oss. Läsning på skärm kräver också att vi har goda
förkunskaper och erfarenheter om hur samhället fungerar. Läsning på
webben ställer alltså generellt högre krav på läsförmågan.
Det talas om att vi måste förbättra den tekniska
tillgängligheten på webbplaster så att personer med
funktionsnedsättning kan använda dem. Men lika viktigt är det att
webbsidor är lätta att hitta på och att språket är enkelt att
förstå. Det spelar ingen roll om vi har en dator, och kan surfa in
på en sida, om vi ändå inte kan hitta den information vi söker
eller kunna läsa och förstå vad den handlar om.
Omkring 25 procent av Sveriges vuxna befolkning har
lässvårigheter (OECD-studie från slutet av 90-talet). Dessutom
visar de senaste PISA-studierna (15-åringars läsförmåga) att allt
fler elever har en bristande läsförmåga. Enligt professor Olle
Josephson är det egentligen inte läsförmågan som försämras. Däremot
ökar hela tiden samhällets krav på att individen ska kunna hantera
olika sorters information för att klara vardagen. En stor del av
denna informationsutveckling står just webben för.
Flera av dem som har lässvårigheter sammanfaller med grupper i
samhället som har låg utbildning och i hög grad är arbetslösa.
Många står med andra ord redan utanför samhället på många sätt. Den
finns en risk att de redan har dåliga förkunskaper om hur samhället
fungerar, om sina rättigheter och skyldigheter. Då blir det förstås
ännu svårare att träda in i informationssamhället och ta del av
viktig samhällsinformation. Den som redan står utanför får det
alltså ännu svårare att ta sig in.
Mer konkret handlar det om att man inte har samma möjligheter
att leta eller söka arbete via Arbetsförmedlingen, läsa och ansöka
om föräldrapenning, A-kassa eller sjukersättning hos
Försäkringskassan, läsa på Vårdguiden när man är sjuk, läsa om hur
man anmäler brott hos Polisen, deklarera via nätet, söka skola
eller att anmäla barnen till kommunens sommarkollo. Många
e-tjänster kräver dessutom en så kallad E-legitimation. Redan där
stöter många på svårigheter, och utan E-legitimation hindras vi
från att genomföra många av tjänster från offentlig förvaltning.
Och hur många är det som undviker det orange kuvertet för att de
inte klarar att välja fonder via webben?
Myndigheter och kommuner får idag ta emot många frågor per
telefon för att människor inte kan ta till sig all webbaserad
information nu när man allt mer går ifrån tryckt material. Även
biblioteken får agera kundtjänst åt banker, myndigheter,
försäkringsbolag, när de hjälper folk att betala räkningar, välja
skola, elbolag, försäkringar och så vidare.
Vad kostar det här i sämre livskvalitet och nedsatt självkänsla
för människor? Och vad kostar det ekonomiskt för samhället? Det
vore intressant att se en ordentlig analys av detta. Vad kostar
egentligen den digitala klyftan?
Tillgång till webbinformation är en demokratifråga. Det handlar
om att var och en ska kunna vara med och påverka vårt samhälle men
också ha makten över sitt eget liv.
PS. Några gör ett bra jobb med att göra sin information
tillgänglig även på webben. Läs här om CSN som lyckas nå ut till
ovana användare, personer med lässvårigheter, invandrare m fl
/om-oss/press/nyheter/csn-fick-lattlast-tjanstens-diplom-2011
Camilla Batal
227 veckor sedan.
Till att börja med måste jag dementera att min och Marie Jenevalls artikel skulle ifrågasätta behovet av lättlästa texter. Språkkonsulter är experter på att skriva lättläst för alla målgrupper och det vore absurt om vi skulle ifrågasätta vår egen expertis. Nej, vår debattartikel handlar om att många lättlästa texter fördummar och förtunnar innehållet så att normalbegåvade personer med lässvårigheter inte får vare sig fullständig information eller ett språk som är lätt att läsa. Det handlar alltså inte om konkurrens mellan klarspråk och lättläst, utan om att definiera sin målgrupp och anpassa texten efter målgruppens behov. Men om man bestämmer sig för att t.ex. en välutbildad person med dyslexi har samma behov som en person med utvecklingsstörning har man gjort ett misstag. Det går inte att skriva EN text som tillgodoser behovet hos BÅDA målgrupperna. Därför att det viktigt att vi som tillhandahåller lättlästa skrivtjänster gör en professionell mottagaranalys där vi hjälper kunden att förstå skillnaden mellan olika läshinder och hjälper dem att fatta beslut om huvudsaklig målgrupp. Annars kan de i sin okunnighet få betala dyra pengar för en text som vänder sig till en handfull läsare, och knappt det.
Det är så sant att det inte finns några enkla magiska tricks för att skriva enkelt och begripligt. Och att ta genvägen och säga att "vi skriver på det allra lättaste sättet så förstår alla", då har man missförstått vad läsprocessen och kognition handlar om. Man måste istället använda sin kunskap om läsprocessen och olika lässvårigheter för att nyansera sin bild av lättläst språk.
Jag vet inte riktigt vad ni vill säga i er replik. Ni håller med om att det behövs en målgruppsanalys, men ni håller inte med om att resultatet av den ska påverka språket och innehållet? Eller menar ni att att alla som har lässvårigheter kan tillgodogöra sig samma text? Alla våra lästester och all forskning som finns tillgänglig på området pekar i alla fall åt ett annat håll.
220 veckor sedan.
Det är en demokratisk rättighet att förstå den information som ges i vårt samhällle. En del förstår abstrakt fackspråk, andra behöver informationen i klarspråk och en grupp behöver lättläst svenska för att förstå. Jag kan därför inte förstå varför lättläst svenska upplevs som onödigt av vissa och som ett hot av andra. Kritikerna själva tillhör ju aldrig målgruppen för det lättlästa språket. Den som anser att kartlägga och analysera är konkreta ord, bör ta sig en rejäl funderare.
Tyvärr ser jag nästan dagligen exempel på webbsidor som: 1) Gömmer den lättlästa texten bakom flikar som är svåra att hitta eller 2) Har texter som utger för att vara lättlästa, men som inte alls är det. Båda är tecken på nonchalans mot den läsare som behöver lättläst text.
Jag hoppas på klarspråk kompletterat med lättläst svenska från och md nu. Det vore ett stort steg i rätt riktning för att få ett samhälle med "Svenska för alla".