Simon och ekarne

En bok som jak ska skriva om är “Simon och ekarna”. Marianne
Fredriksson skrev den roman i 2003. Nu återberättade den Pernilla
Gesén och LL-förlaget tryckte ut den i 2012. Boken är skriven på
lättläst svenska.

Den boken är en berättelse om Karin Larsson, hennes familj och
vänner. Jag tycker att Karin är en huvudperson här och jag inte
förstår varför titel är “Simon och ekarna”. Simon var Karins
adopterade son och han var den andra huvudpersonen, men ekarna bara
var en kort episod i hela boken. Roman berättar om liv i Göteborg
före och efter kriget för ungefär 60-80 år sedan.

De andra viktiga personerna var t.ex. Erik, Karins make. Hans
kusin Inga var Simons riktiga mamma som ville inte ha barn för hon
var ogift. Simons riktiga pappa var en jude fiolspelare som också
hette Simon.

Familjen Larsson var vänner till jude familjen Lentov. Isak
Lentov var Simons bästa vän. Isaks far, Ruben var nära till
familjen Larsson men Isaks mor, Olga var psykiskt sjuk och bodde i
ett mentalsjukhus.

Så småningom blev Simon och Isaak vuxen. Isaak gifte sig med
Mona och de hade en dotter, Malin. Simon gifte sig med Klara och
åkte till London och senare till Irak. Och här har vi en dummaste
del i hela boken. Simon fick en sjukdom som hette malaria. Då
räddade hans liv en läkare som också var en lastbilschaufför som
skjutsade Simon från Stockholm till Göteborg för några år
tidigare.

Och ekarna? Man kan läsa om dem några gånger men det är
ingenting viktigt. Först pratar Simon med ekarna. Sedan pratar
Karin med dem.

Jag tycker att den boken är mycket tråkig. Den kunde vara bättre
om författaren skulle beskriva allt nogare på 500-600 sidor, men
hon beskrev nästan 30 år av många folks liv på bara 160 sidor. Det
är berättelse om kärlek, sex, svartsjukdom, judar, nazister och
psykiskt sjuka människor.

Tyvärr jag inte kan rekommendera den boken för psykiskt friska
människor.