Mats Ahlsén pusslar ihop en bok

Författaren Mats Ahlsén kan konsten att berätta en historia på
lättläst, kärnfull svenska. Han har också det tålamod som krävs för
att leta i arkiv och lägga pussel, bit för bit. Vem var Axel, som
föddes i Uppland år 1903 med en intellektuell funktionsnedsättning?
Han som kallades för sinnesslö och idiot.

Jag ville göra Axel till en viktig
person.

Mats är släkt med Axel och hans bok Axel var idiot
är historien om Axels liv. Men det är också en berättelse om hur
Sverige behandlat intellektuellt funktionsnedsatta människor under
1900-talet. Hur vården gått från att vara hård och auktoritär till
att bli mer mänsklig och omhändertagande.

−Jag ville skriva en biografi om en osynlig person som till och
med var osynlig när han levde. Så enkel var min grundidé. Historien
om Axel fanns i min familj och jag bestämde mig för att göra Axel
till en viktig person, inte en anonym vårdtagare.

Att skriva på lättläst svenska är en utmaning, lägger Mats till.
Vissa delar av historien har jag fått lämna för att inte handlingen
ska bli yvig och oöverskådlig.

I mitten av 1800-talet fick personer med
intellektuell funktionsnedsättning vård i hemlika boenden. Sedan
såg någon stordriftsfördelarna inom vården; att ha kompetens och
personal samlade på en och samma plats, och man byggde upp stora
institutioner.

Men det blev problematiskt
att samla så många personer med oro, ångest och ilska på en och
samma plats. Det blev ofta stökigt och bråkigt, och omsorgen om
individerna försvann i ett myller av regelverk.

Det här är ett vemodigt tidsdokument, skrivet som en påminnelse så
att vi inte glömmer Axel och andra som utsattes för fysiska och
psykiska övergrepp.

Mats Ahlsén beskriver en tid där hierarkierna är starka och de
längst ner i hierarkin inget har att säga till om. Axels familj är
statare och har väldigt lite makt över sin situation. När Axel
flyttas till Vipeholms anstalt för sinnesslöa, 60

mil bort från hemmet, tar det mer än ett år innan mamman får veta
om att sonen

flyttat. Hon skriver brev till läkarna och får endast korta
noteringar till svar.

“Axel Bergman är fortfarande ytterst livlig och tjatig.” “Han mår
bra.” “Det går bra att sända godsaker till hans födelsedag.”

Med släktens godkännande har Mats Ahlsén fått
ut journaler och bildmaterial som

underlag till berättelsen.

− I arkiv och journaler kunde jag hitta spår av Axel, till och med
citat över saker

han sade. Det ger en bild av honom som person och av hur sårbar
han var, berättar Mats.

Orden vittnar om en tillvaro där Axel ofta känner sig kränkt och
missförstådd. Det står att han stör och är skrikig och viftar med
armarna. Axel är ofta ledsen och han gråter. När andra retar honom
så slåss han, men oftare blir han slagen. Nästan varje vecka får
han sår eller blåmärken, och han får gå med brutet ben i flera
månader innan någon märker hans smärta. Miljön som han och
medpatienterna vistas i är både våldsam och högljudd.

Även om det finns journalanteckningar om Axel och hans liv, är
det svårt att veta exakt hur Axel hade det och hur han kände det.
Men det finns andra tidsdokument som Mats har knutit till
historien. Vipeholmsexperimenten är ett sådant exempel. En del av
patienterna fick äta massor av kola, för att se hur det påverkade
tandhälsan. Ett medicinskt experiment som orsakat etisk debatt.

−Ibland har jag gjort antaganden om vad Axel kände och upplevde.
Jag var ju inte där. Men rädsla, sorg och ilska går att beskriva.
Den som blir slagen blir ledsen. Den som blir fastspänd i sängen
blir rädd, säger Mats.

Axel får på ålderns höst lämna Vipeholm. Han
flyttar till ett boende nära sin mamma och sina syskon. Här får han
själv bestämma hur han vill ha sina dagar. Han gör utflykter, fikar
i trädgården med vänner och så målar han tavlor som får hänga på
väggarna.

Text: Katarina Carlstein Carlsson

Foto: Susanne Kronholm

Mats Ahlsén är
journalist och författare. Han var i många år chefredaktör
på den lättlästa tidningen 8 sidor. Mats har tidigare skrivit boken
Ingen ska få veta, en fotoberättelse, också den på
lättläst svenska.

Det finns en lektion till Axel var idiot.
Lektionen är skriven av Amy-pristagaren 2015 Jenny Edvardsson.